Nu har jag sökt den sista kursen inför examen. Känns overkligt. Om drygt ett år kan jag, om allt går väl, ha lyckats med studieplanerna!

I dag skickade jag också in min tentamen på kursen i interkulturell kommunikation. En kurs som skapat många tankar och nya insikter. Genom att vara lyhörda och möta främlingar med öppna sinnen kan vi komma långt här i världen. Främlingsfientlighet kommer ju ofta ur osäkerhet inför det okända. Vi behöver inte acceptera allt i andras kulturer. Vissa saker kommer alltid att vara främmande för oss. Men vi kan acceptera att vi är olika. Kulturell bakgrund och personliga upplevelser präglar oss. Det är inte självklart att det som vi uppfattar som naturligt i Sverige låter vettigt i andra kulturer. Försök förklara för en person från en familjeorienterad kultur att vi stoppar in våra äldsta och visaste familjemedlemmar på en instutition när de inte längre klarar sig själva. Hur logiskt låter det, egentligen?