Blogguppgift E: The Elements of Journalism

För mig är journalistikens uppdrag att berätta. Att dela med sig av sanning och verklighet. Att upplysa och att låta människor ta del. Det skapar tillfredsställelse att berätta en historia som berört en själv. Kan någon annan att bli berörd och se de bilder som texten är tänkt att skapa så är målet nått.

I boken The Elements of Journalism kan vi läsa att: “Perhaps it is best understood this way: journalism is storytelling with a purpose. That purpose is to provide people with information they need to understand the world. The first challenge is finding the information that people need to live their lives. The second is to make it meaningful, relevant and engaging.”.
Att hitta och förmedla meningsfull, relevant och engagerande information. Att berätta dess historia. Det är ett stort uppdrag.

Journalistiken finns till för läsarna eller lyssnarna. Uppdraget ska komma från dem. Det är för dem vi skriver. De ska sättas i första rummet. Den före detta nyhetsuppläsaren Nick Clooney säger i The Elements of Journalism ”Whenever I was having a discussion with a general manager or a member of the board of directors my bottom line was always, I don´t work for you. You´re paying my check, and I´m very pleased. But the truth of the matter is I don´t work for you, and if it comes down to a question of loyalty, my loyalty will be the person who turns on the television set.”

Det är väl så det borde vara, men jag tror det är få förunnat att kunna leva efter den sanningen! För de flesta är det den som betalar lönen som också har sista ordet. Men visst finns det personer som hellre går än de är del i något de inte kan stå för. En journalist jag pratat med valde att säga upp sig från sin tidning när den började samarbeta med en annan som hon ogillade. Men det kräver sitt mod att stå upp och gå vidare.

Just utökat samarbete mellan tidningar är ett sätt för dem att spara pengar i kärvare tider. Det är en tuff marknad och tidningar måste spara och skära ner. En nackdel med det är att läsaren får ta del av även en tidning som han eller hon inte själv valt. Tidningarna kan också bli mer utslätade och med mindre profilering. Som den brittiske journalisten Nick Davies säger i programmet Publicerat den 1 mars så ger sammanslagningarna också nyheter i en version, med en vinkel vilket minskar mångfalden. Är uppgiften felaktig så blir den också fel överallt.

I Publicerat från den 16 februari pratar Gunnar Nygren om journalistyrkets förändring. När journalisternas självständighet minskar ökar risken för en deprofessionalisering av yrket säger han. En sak Gunnar Nygren tar upp är att journalisterna tidigare hade deadline en gång per dag. Nu publiceras material kontinuerligt på webben hela dagarna. Hur mycket ska man få kontrollera fakta innan materialet läggs ut? Många tidningar lägger ut och rättar sedan efter hand. Det gäller att vara först. Läsarna vill inte vänta på nyheterna. Då går de någon annanstans istället. Konkurrensen om läsarna har ökat. Journalistiken får betala ett pris av en lägre sanningshalt. I dagens stressade medievärld ökar ständigt kraven på snabba nyheter. Finns det tid till att undersöka den information vi producerar? Hur påverkas trovärdigheten om felaktigheter allt för ofta smyger sig in i journalistiska texter?

Nick Davies berättar att i en undersökning av journalistiskt material visade det sig att endast 12 % var faktagranskat. Nyheterna är ofta omarbetningar från olika nyhetsbyråer. Journalisterna lämnar inte längre redaktionen för att hitta nyheter, säger Davies. I en sådan arbetsmiljö är det lätt att ofrivilligt sprida felaktiga nyheter. Hinner journalisterna inte kolla sina fakta är det svårt att lita på journalistiken! Gunnar Nygren påpekar att ”det kan vara farligt om journalister degraderas till någon typ av innehållsleverantörer”. Det gäller inte bara att producera innehåll till utfyllnad. Innehållet ska ha mening också.

Nick Davies säger att ”I’m not saying that all journalism is dead. But it is very ill.” Kanske är det så. Kanske måste vi se upp så inte läsarna ska förlora tilliten till journalistiken. Frågan är bara hur det ska gå till i en allt snabbare snurrande medievärld. Kanske ska man som Davies se det som en vinst när en journalist övertygar redaktören med: ”I know that the story isn´t gonna sell newspaper. But it is important so you must give me the space.” Kanske är dessa journalister extra viktiga i dag. De som har en historia att berätta. De som inte bara ser till antalet klick på en webbsida eller antalet lösnummerköpare. De som har mod och framför allt möjlighet att skriva om det de tror på. Inte bara det som förväntas.

Blogguppgift D: För senaste nytt – glöm journalistiken?

De nya sociala medierna har gjort sitt intåg i vår vardag. Blogger, MSN, Facebook, Lunastorm och Myspace. Listan kan göras lång. Dessa medier har blivit en naturlig träffpunkt och en källa till information. De gamla traditionella medierna har mist lite av sin auktoritet. Varför vänta på att gammelmedierna ska rapportera när händelser från hela världen finns på nätet sekunden efter de hänt? Internet Worlds artikel från april i år hänvisar till en undersökning genomförd på uppdrag av JMW. Undersökningen visar att var tredje svensk i åldern 15-22 år har en egen blogg. I hela åldersgruppen 15-65 år är siffran 15 procent. Det innebär att omkring 100 000 svenskar kan lägga ut nyheter på sina egenhändigt publicerade bloggar. Vi har fått en otroligt mycket högre nyhetsbevakning än vi någonsin tidigare haft.

Hur trovärdiga är då de nya medierna? Svårt att säga. Det finns ju alltid människor som utnyttjar situationen till sin fördel. Falska nyheter kan enkelt spridas över Internet. Så är det. Men den nya tekniken ger fantastiska möjligheter till direktrapportering. ”Jag var där. Se mina bilder. Hör min berättelse.” Närmare verkligheten är svårt att komma. På sajter som exempelvis Twitter rapporteras det blixtsnabbt om händelser runt om i världen. De traditionella medierna har svårt att hänga med.

I en artikel på newsmill.se skriver Anders Mildner om att ”Yrvakna börjar redaktionerna få upp ögonen för att ickejournalister i fall efter fall bidrar med en samhällsbevakning och opinionsbildning som inte bara är behövd, utan som många gånger också är mycket bättre än det som de professionella journalisterna presterar.” Han skriver också att ”de gamla mediekonsumenterna nu förvandlats till producenter” och att det är en ”liten, liten skandal att ingen bloggare nominerats till Journalistpriset”. Jag förstår hans ståndpunkt, men vet inte om jag håller med full ut. Bloggandet har öppnat upp en helt ny värld där du och jag kan publicera våra verkligheter. Men människor har i alla tider pratat med varandra och berättat om sina upplevelser i ord och i text. Det har inte tidigare gjort dem till journalister. Så varför skulle de nya medierna göra det?

Objektiviteten är något som kan bli lidande i de sociala medierna. Samma sak med neutraliteten. Hur håller sig en lekman neutral i en kaotisk verklighet? Lekmännen berörs säkerligen på ett annat sätt än en journalist som är ute på jobb. Jag tror inte att gammelmedierna löper någon risk att bli utkonkurrerade. I alla fall inte i en överblickbar framtid. Men deras roll kommer att förändras. De är inte längre självklart först med nyheten. Men jag tror att nyhetskonsumenterna kommer att ha kvar de invanda medierna som en slags kontrollstation. En bekräftelse på att den verklighet jag fått rapporterad genom de sociala medierna verkligen var sann.

Men det gäller för de traditionella medierna att hänga med. Att tänka nytt. Att utnyttja den nya teknikens möjligheter. Det är den som kan föra in förnyelse och utveckling i den journalistiska vardagen. Det gäller också att se upp för nedlåtande synsätt och förakt mot de nya medierna. Om de traditionella medierna inte släpper in de nya och accepterar dem så kan de själva snart vara ute i snålblåsten. Att ge och ta är nödvändigt. De nya medierna är en del av nyhetsrapporteringen. Oavsett vad de traditionella anser. På bloggen Biform skriver Tor Löwkrantz att ”Med hjälp av sociala medier kan journalister idag ha ett skarpladdat öra mot marken och snappa upp vad som irriterar, konfunderar, förvirrar och förargar sin publik”. Det gäller för gammelmedierna att vara vakna och ta lärdom. Uttalanden som det från TU:s Anna Serner att ”Vem är intresserad av vad folk tycker? Folk som tycker till har för mycket tid över” är direkt skadligt för de traditionella medierna. Att vilja ha läsare som bara accepterar det som de matas med är förhoppningsvis inte något journalistkåren i allmänhet önskar sig.

De nya sociala medierna har öppnat en ny värld för oss. De har gett oss nya vägar att både hämta information och att själva få ut upplevelser eller åsikter. De nya medierna skapar möjligheter vi aldrig förut haft. De har förändrat vår vardag och de är här för att stanna. Det gäller för åldermännen att tänka till för att hänga med i utvecklingen!